Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅT 4t, äv. (i vissa trakter, vard., i bet. 2) POT 4t, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
Ordformer
(påt c. 1875 osv. pot 1948)
Etymologi
[sv. dial. påt; vbalsbst. till PÅTA, v.1]
(mera tillf.)
1) till PÅTA, v.1 1, 2: påtande; stundom: knåp(göra). Tholander Ordl. (c. 1875). Lisbeth, unge, intet påt / på min tafla — den är våt! Larsson DMina 92 (1895). Lieberath Knekt. 58 (1914; om knåp).
2) (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) till PÅTA, v.1 6: puttande; särsk. om var särskild gång som en kula puttas, då man spelar kula. Han kom inte i (med sin kula), trots sina två pot. GbgP 1948, nr 115, s. 12.

 

Spalt P 2957 band 21, 1955

Webbansvarig