Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYTTA pyt3a2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Aspegren BlekFl. 63 (1823) osv.) ((†) -er VetAH 1741, s. 87).
Etymologi
[möjl. till PYTT, sbst.2, l. identiskt med PYTTA, sbst.1; jfr dock d. dial. tusindpitter, tusensköna]
(i södra Sverige, bygdemålsfärgat)
1) växten Achillea ptarmica Lin., nysört; förr äv. i uttr. vita pyttor. VetAH 1741, s. 87. Hvita Pyttor. Fries BotUtfl. 3: 237 (1864). NormFört. 12 (1894). HantvB I. 3. 1: 141 (1935).
2) växten Bellis perennis Lin., tusensköna. Linné Fl. nr 761 (1755). Lundell (1893). jfr RÖD-PYTTOR.

 

Spalt P 2556 band 21, 1955

Webbansvarig