Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYRE py3re2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[sv. dial. pyre, sannol. samhörigt med sv. o. nor. dial. pyril, parvel, nor. dial. paure, liten svag stackare, pyssling; trol. besläktat med PYRA, v.1 (o. PYRA, v.3)]
(vard.) litet barn, småbarn, barnunge, knatting, byting; stundom äv. i allmännare anv., om småväxt person. Topelius Vint. I. 2: 165 (1862, 1880). Hedenstierna FruW 22 (1890; om ung kvinna). ”Får jag se på barnet ..! I hela mitt lif har jag längtat efter ett pyre.” Lundh Ljungh. 38 (1905). — särsk.
a) i utvidgad anv., om litet djur, särsk. djurunge. Beskow Greta 56 (1901; om fågelunge).
b) bildl., om föremål o. d. som (i sht i jämförelse med ett annat föremål o. d.) framträder ss. litet l. obetydligt o. d. Inom de europeiska flodernas stolta verld är Thames ett pyre. SDS 1897, nr 334, s. 1.

 

Spalt P 2537 band 21, 1955

Webbansvarig