Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYNTE? sbst., anträffat bl. i gen. pyntes.
Etymologi
[jfr ä. d. pynte (i uttr. sætte, komme til pynte); av mlt. punte (i uttr. to punte bringen, maken), liksom mnl. poente (i uttr. te poente setten, bringen) av ffr. puinte, punkt, prick (jfr fr. mettre en point), av lat. punctum (se PUNKT); jfr POÄNG, PYNT, sbst.1—2]
(†) i uttr. sätta ngn l. ngt till pyntes l. (hopskrivet) tillpyntes.
a) bringa ngn l. ngt till skick o. ordning, få ordning på ngn l. ngt. LPetri 1Post. M 2 a (1555). Nu war then rätta tijdhen kommen til at sättia menigheten til pyntes. Schroderus Liv. 80 (1626). Ihre (1769).
b) tillrättavisa l. ansätta l. besvära l. mästra ngn. PErici Musæus 5: 155 b (1582). Icke fåå Menniskior äro, som mästra, och willia sättia Gudh til pyntes. Wallius MChristophersdr A 8 a (1620). Bark Bref 1: 226 (1704).

 

Spalt P 2527 band 21, 1955

Webbansvarig