Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYLTING l. PULTING, m. l. f.
Ordformer
(pult- 1683. pylt- (ph-, -ll-) 1652—1683)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) pylting, ngt tjockt, sälspäck, polting, liten pojke, pulting, liten kagge, sv. dial. (Hall.) pulting, liten träklabb; avledn. av sv. dial. polt (Gotl.), pult (Hall.), stockstump, motsv. ä. d. pult(e), avskuret trästycke, kil, rulle, vals, d. pult(e), klump, tjock person; av ovisst urspr.; möjl. har ordet urspr. åsyftat sälens runda kropp]
(†) benämning på den sämsta o. med senor o. d. blandade delen av sälspäcket. Af Pylting brännes traan men intet af sielspeck här på landet. GotlArk. 1933, s. 74 (1652). 13 fat pultingh. Därs. 1930, s. 56 (1683).

 

Spalt P 2521 band 21, 1955

Webbansvarig