Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTTRIG put3rig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[nytt ord, sannol. bildat i mer l. mindre diffus anslutning till PUTTRA 2 a]
(vard.) med en jämförelsevis vag, allmän innebörd av ngt angenämt: glad o. trivsam, pigg, (hem)trevlig o. d. Stämningen blev i högsta grad vad Kar de Mumma kallar puttrig, det spred sig som en brasvärme i den tomma salongen. Idun 1948, nr 26, s. 26. Hon har skaffat sig en så puttrig kaffepetter. GbgMP 1949, nr 202, s. 6. Det puttrigaste lilla opraktiska hemmaförkläde. VeckoJ 1954, nr 2, s. 41.
Avledn.: PUTTRIGHET, r. l. f. (vard.) SvD(A) 1938, nr 254, s. 20.

 

Spalt P 2516 band 21, 1955

Webbansvarig