| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUTTE put3e2, sbst.1, m., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
1) (vard.) liten pojke l. pys; pojke l. vuxen man som är liten till växten; ofta ss. smeksamt tilltalsord l. (i sht om l. till vuxen person) nedsättande; jfr PLUTT. Kom till mig, putte lilla! Hagberg Shaksp. 7: 313 (1849). Lotsen, en liten putte till argentinare. Grebst Bröll. 107 (1913). Östergren (1935). — jfr DRULL-PUTTE.
2) (†) om litet djur; i sht om liten häst; äv. i obest. form i best. anv. (ss. vid egennamn). Lilla putte mår bra. CAEhrensvärd Brev 2: 152 (1797; om en häst). WoJ (1891).
Spalt P 2512 band 21, 1955