| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PURITAN pɯ1rita4n l. pur1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er; förr äv. PURITANARE, m.||ig.; best. -en; pl. =.
1) kyrkohist. person tillhörande en viss riktning inom den anglikanska protestantiska kyrkan, kännetecknad av djupt religiöst allvar o. (en asketiskt färgad) stränghet i sederna o. urspr. (under senare hälften av 1500-talet) skapad av en grupp protestanter som på grundval av den kalvinska läran ville från den anglikanska kyrkan utrensa sådant som för dem tedde sig ss. rester av katolicism (särsk. vissa kyrkliga ceremonier); äv. (mera tillf.) om personer utanför den anglikanska kyrkan med samma l. liknande religiösa uppfattning. Brask Pufendorf Hist. 147 (1680). Redan tidigt hade inom svenska kyrkan framstått protestantiska puritaner, som vädrade romersk vidskepelse i alla äldre kyrkoseder. Frey 1848, s. 33. Grimberg VärldH 9: 567 (1940). jfr HB 3: 227 (1644: pur[itanerne]).
2) person som ivrar för (en asketiskt färgad) stränghet i sederna o. rigorös tillämpning av moralens bud, sedlighetsivrare l. dyl. VL 1901, nr 51, s. 2. De allvarstyngda sociala puritanerna. Nilsson FestdVard. 105 (1925). Frisk och sund levnadsglädje stod honom ingalunda främmande. Han var icke puritan. MinnSvLärov. 3: 138 (1929). jfr: När någon .. förmante sin nästa, at vakta sig för dryckenskap eller andra uppenbara laster; så blef han til spott kallad et nytt Helgon, en Puritan (m. m.). Rydén Pontoppidan 26 (1766).
-KRAGE. (förr) krage av en typ som puritanerna i England brukade använda till sin klädedräkt. SthmModeJ 1845, s. 7 (till kvinnodräkt).
Spalt P 2453 band 21, 1955