Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUCK puk4, sbst.3, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. puck, av ovisst urspr.]
sport. trissa av massivt, vulkaniserat gummi, använd (liksom boll vid bandyspel) vid ishockeyspel. IdrBl. 1920, s. 198. (Målvakten) lyckades .. snappa åt sig pucken. SvD(A) 1929, nr 65, s. 14.
Avledn. (sport.): PUCKA, v.2 (vard.) slå en puck med en ishockeyklubba; äv. allmännare: spela ishockey. Tegnér Paris 117 (1924). GbgP 1948, nr 271, s. 5. —
PUCKARE, m. (vard.) ishockeyspelare. DN(B) 1952, nr 53, s. 8.
Ssg: puckar(e)-lag, n. (vard.) ishockeylag. DN(A) 1948, nr 37, s. 18.

 

Spalt P 2329 band 21, 1955

Webbansvarig