Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PRÖVA, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pröffuan, sg. best. 1599 (möjl. sg. best. av prövan). pröffuo, ack. sg. 1582. pröffuorna, pl. best. 1599)
Etymologi
[jfr d. prøve, mlt. prōve, mnl. proeve, prove (holl. proeve); av ffr. prove, preuve, av mlat. proba, prov m. m., till probare (se PROBERA); det sv. ordet kan åtminstone delvis vara antingen en ombildning av PRÖVAN l. bildat till ssgr på prövo- (till PRÖVA, v.)]
(†) ngt varmed halten l. sanningen o. d. hos ngt l. ngn prövas; jfr PRÖVO-STEN 2. (Kristus) lägger .. sielffuer hela sitt leffuerne här på gullwicht och Pröffuo. PErici Musæus 1: 228 a (1582); jfr PRÖVO-STEN 2 b. Then andra pröffuan steller S. Paulus ther han ibland annat säger: alla the som driffuas aff Gudz Anda, the äre Gudz Barn. Balck Ridd. b 3 a (1599). Därs. b 3 b.

 

Spalt P 2273 band 21, 1955

Webbansvarig