Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRYDE, n.
Etymologi
[fsv. prydhe; jfr fd. pryd(e) (d. pryd), isl. prýði, feng. prýto, prýte (eng. pride); till PRUD, adj.1; i nysv. sannol. lån från fsv. l. isl.]
(†)
1) prydnad; utsmyckning. Thetta, länge i mörkret fördålde, och nu snart förmurknade forne tijders Pryde (dvs. Västgötalagen). Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Björner Sorle 29 (1737; isl. orig.: pryþi).
2) ära, anseende. Björner Grym 5 (1737; isl. orig.: pryde).

 

Spalt P 2199 band 20, 1954

Webbansvarig