| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRYDA pry3da2, v. -er, prydde pryd3e2, prytt pryt4, prydd pryd4; förr äv. (anträffat bl. i vers) PRY, v. (inf. pry Dahlstierna (SVS) 209 (c. 1696), Runius (SVS) 2: 94 (c. 1711; rimmande med sy). pryda Tit. 2: 10 (NT 1526) osv. — sup. pryd Brenner Dikt. 1: 84 (1682; rimmande med beskyd). prydat EElai AOlofsdr A 3 a (1652: beprydat). pryt Messenius Christm. 254 (c. 1616). prytt (prydt) 1Petr. 3: 5 (NT 1526) osv. — p. pf. pryd(h) Stiernman Com. 1: 309 (1581), Lind (1738). prydd SvOrds. C 5 a (1604) osv. — p. pf. n. prÿdatt Visb. 1: 290 (c. 1620: beprÿdatt). prydd Lucidor (SVS) 303 (1673). pryt Luk. 21: 5 (NT 1526). prytt (prydt) Mat. 12: 44 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE o. -ERSKA (tillf.).
1) företrädesvis om person (jfr 2 b β): förse l. utrusta (ngn l. ngt) med ngt som förskönar utseendet l. tjänar till utsmyckning, (ut)smycka, pynta, dekorera, försköna; ofta i förb. med prep. med o. sbst. betecknande det som tjänar till utsmyckning; i p. pf. stundom svårt att skilja från 2. Thå somligha sadhe om templet ath thet war pryt medh herligha steenar och clenodier, sadhe han (osv.). Luk. 21: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). En jungfru prydes (vid sin vigsel) medh crono och uthslagit håår. KOF II. 2: 142 (c. 1655). Petra hade prytt middagsbordet med syrener. Krusenstjerna Pahlen 2: 63 (1930). — jfr BE-, BLOMSTER-, UT-PRYDA m. fl. — särsk.
a) refl.: göra sig fin, smycka sig; kläda sig i festdräkt; förr äv.: göra toalett; jfr b ε. Bint titt swerd widh tijn sidho, tu Hielte, och prydh tigh herligha. Psalt. 45: 4 (Bib. 1541). I fall / Ni eder pryda vill, jag skall / Om kammartärna dra försorg. Arnell Scott Sjöfr. 191 (1829). Begäret att pryda sig har redan (hos jägar- o. fiskarfolken) framträdt; man målar sin kropp eller hänger på sig mer eller mindre glänsande grannlåter. EkonS 1: 38 (1891). särsk. i uttr. pryda sig med ngt, smycka sig med ngt; förr äv. allmännare: kläda sig i ngt. (Israel, som liknas vid en otrogen hustru) prydher sigh medh span (dvs. spänne) och halsband. Hos. 2: 13 (Bib. 1541). (Prästerna böra) pryda sigh, och sina hustrur och barn .. medh tienliga och höfliga kläder, och icke fölia then stolte och stormodige hopen effter. KOF II. 1: 214 (1659).
b) (i sht i vitter stil) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk.: utsmycka l. försköna l. ge (ökad) glans åt (ngt med ngt). Månger skalcker .. weet prydha sijn skalcka stycke, och förebära stora gudeligheet. PErici Musæus 5: 52 a (1582). Månge af våra ypperste skalder prydde tidningens spalter med sina bidrag. Svedelius i 2SAH 54: 76 (1878). jfr (†): Andra Nationer prydde och gagnade sina länder med allahanda manufacturer. Polhem Invent. 44 (1729). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på person(s levnad): försköna l. förbättra l. hedra l. begåva (med ngt); i sht i fråga om egenskap l. värdighet o. d. Svart Gensw. G 6 a (1558). Hans Maj:t .. har i nåder täckts .. pryda honom (dvs. kanslirådet E. af Sotberg) med adelskap och riddarevärdighet. Rosenstein 1: 29 (1782). (S:a Helena från Skövde) prydde sin lefnad med en Christens alla dygder. Strinnholm Hist. 4: 63 (1852). Älskas en flicka af en, då är tillräckligt hon prydd. Risberg Prop. 6 (1905). jfr (†): Och märck hwad han dig låfwar ut: / Att Ähra Giftet dit skall pryy med Frid och Roo. Dahlstierna (SVS) 209 (c. 1696).
β) (†) med avs. på egenskap l. färdighet hos person: försköna l. förbättra (med ngt). Dalin Arg. 2: 259 (1734, 1754). Kongl. Academien i Lund, hvaräst min Son .. hela Höst-Terminen sig uppehållet .. för at pryda och förkofra sina Insigter i Botaniquen. VDAkt. 1797, nr 61.
γ) (†) med avs. på högtidligt tillfälle l. ceremoni l. fest o. d.: ge (ökad) glans åt. LPetri Sir. 47: 10 (1561). 5 st. (musikelever), .. som ofta .. fägnadt församlingen och prydt Gudstiänsten med sång och spel. OBroman (1731) hos Barr Broman 25. Franzén Minnest. 2: 44 (1822).
δ) (i vitter stil) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning: försköna, förse (med stilistisk utsmyckning l. förskönande tillägg o. d.); äv. med avs. på språk: uppodla; jfr PRYDD c γ. Balck Es. 3 b (1603). Sådana slags Versz äre myckit anseenligare, när the prydas medh Cæsura effter then siette Stafwelsen. Arvidi 163 (1651). (Med vittnesbörd av profeterna) bör man bekräfta och pryda predikan om Christo. Borg Luther 1: 47 (1753). (Man såg medborgare) pryda språket med sin vitterhet. Gustaf III 1: 22 (1786).
ε) refl. (jfr a); särsk. i uttr. pryda sig med ngt, ståta l. stoltsera med ngt. 1Petr. 3: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Samma århundrade, i hvars första hälft Euklides .. verkat, kunde pryda sig med namnet på ännu en af de störste matematici världen ägt. Rydberg KultFörel. 3: 43 (1886).
2) företrädesvis om sak: tjäna till försköning l. utsmyckning av (ngn l. ngt), utgöra l. vara en prydnad för (ngn l. ngt), försköna, smycka; äv. abs.; äv. i förb. med prep. med o. sbst. betecknande den egenskap l. beståndsdel hos ngt som tjänar till försköning l. utsmyckning av ngn l. ngt. Tavlan pryder sin plats (äv. allmännare: är en prydnad, är vacker). The clara stiernor prydha himmelen. Syr. 43: 9 (öv. 1536). Acacia .. pryder med sina små gula och välluktande blommor. VetAH 1786, s. 251. Den (dvs. bonaden) skulle pryda i förmaket. Wägner Norrt. 14 (1908). Hellström Malmros 32 (1931). — jfr BE-, MISS-PRYDA. — särsk.
a) i ordspråk. Mannen pryder rummet … (Dvs.) Personen hedrar Ämbetet. Grubb 517 (1665). Litet lögn pryder tal. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera bl. mera tillf.; se dock α, β, γ) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. om egenskap o. d. Syr. 32: 6 (öv. 1536). Menniskiona prydher hennes welgerning. Ordspr. 19: 22 (Bib. 1541). Bredevid sjön låg .. (gubbens) koja. Natur och enfald prydde henne. Lidner (SVS) 2: 32 (1783). Den läsvärda uppsatsen pryder nu den fyratioåttonde delen af Handlingarna. 3SAH 11: 286 (1896). GHT 1907, nr 41, s. 2. särsk.
α) (fullt br.) anstå, passa, kläda, vara klädsam; i sht med avs. på person (av viss ålder l. visst kön o. d.). Rät hiärtans dÿgd och läran ther näst, / som prÿdher en iungfru aldrabäst. Visb. 1: 209 (c. 1620). De egenskaper, som pryda fältherren. IllMilRevy 1898, s. 136. Blygsamhet pryder alla. Östergren (1935). jfr (†): Han haar stält sigh såsom hans Person wäl pryder och anstår. VDAkt. 1699, nr 222.
β) om person; särsk.: utgöra en heder för (ngt). Tit. 2: 10 (NT 1526). Thet war nogh at han (dvs. skalden Lindschöld) prydde Riket, medan andra förswarade thet. Spegel ÖPar. A 2 b (1705). särsk. (fullt br.) i uttr. pryda sin (l. en) plats, passa. DN(A) 1952, nr 27, s. 11. särsk. (†) ironiskt, i uttr. pryda galgen, undergå dödsstraff gm hängning; jfr KLÄDA I 5 b. KKD 2: 42 (1706).
γ) (i vitter stil) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning. Lijknelser pryda ett Taal. Schroderus Comenius 753 (1639). Prydande epitet. Karlfeldt Tank. 164 (1930).
δ) (†) i uttr. vara prydande, utgöra en heder l. en prydnad (för ngn), vara hedersam. Studier äro ju nödige och prydande ey allenast för them, som framgent täncka thervid förblifva. Annerstedt UUH Bih. 3: 306 (i handl. fr. 1744). SvSaml. 3—6: 29 (1764).
PRYDA UPP10 4 l. OPP4.
1) till 1: förse (ngt) med prydnader, göra fin, pynta; äv. bildl.: bättra på (ngt med ngt). Flickan pryder upp svinstian. FinlSvFolkd. I A 1: 207 (1917). För ett par söndagar sedan prydde hon (dvs. en idrottande flicka) upp meritlistan med en skånsk DM-titel i skidåkning. DN(A) 1952, nr 32, s. 6.
2) till 2, företrädesvis om sak: utgöra en prydnad för (ngt). Den boksamling i praktband, som pryder upp bokskåpet. PedT 1904, s. 109. —
PRYDA UT. (†) till 1 (a): smycka (ngt med ngt), snygga upp (ngt); särsk. refl.: kläda sig väl l. snyggt, kläda sig i högtidsdräkt. Wele Ridderskapet pryda uth sigh mot Cröningen och icke begå någon excess, så kan thet skee (utan brott mot klädordningen). RARP 4: 182 (1649). Sjelfva Renen pryder .. (lappen) ut med ett bredt klädesbälte. Högström Lapm. 105 (1747). Wetterbergh Kapellpr. 9 (1849). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.: utsmycka (ngt); äv. ironiskt; äv. abs. Düben Boileau Skald. 28 (1721; abs.). Fast resan ej var lång, / var den tillräcklig nog att pryda ut hans (dvs. bonddrängens) hjerna / med dikter utaf alla slag. Wetterstedt ConvOrdb. 106 (1822). Hagberg Shaksp. 12: 28 (1851).
1) (†) till 1: prydande, utsmyckande. Theras (dvs. de unga kvinnornas) prydhelse moste så mykin tijdh haffua. Est. 2: 12 (Bib. 1541). (Biskop Bengt) kostade en half marck Guld på Korsets prydelse. Spegel Kyrkioh. 2: 276 (1707).
2) (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil) till 1 o. 2: konkret(are), om prydnad l. utsmyckning; särsk. dels om praktfull dräkt, smycke, prydnadsföremål o. d., dels koll., om de detaljer som tjäna till ngts utsmyckning. Syr. 26: 21 (öv. 1536). Then herliga prydhelsen, som iagh på mitt hoffuudh bäär. St. av Est. Est. bön 16 (Bib. 1541). Den hunden var mig långt kärare än sängen med all dess prydelse. Bäckström Folkb. 1: 33 (1845). Lindström Österhus 231 (1952). särsk.
a) (†) i fråga om kyrka, = prydnad 3 c. Celsius G1 2: 232 (1753). En kyrkas skrudar och prydelser. BL 22: 147 (1855; efter ä. handl.).
b) (†) bildl.; särsk.: heder, beröm, ära. Gudh .. haffuer the lemmar som någhot fattadhes testa mera prydelse tillagdt. 1Kor. 12: 24 (NT 1526; Bib. 1917: heder); jfr Därs. (öv. 1775). Rosenfeldt Vitt. 72 (c. 1690). jfr prästa-prydelse. särsk.: stilistisk utsmyckning (av muntlig l. skriftlig framställning); äv.: bild, symbol. LPetri Kyrkiost. 39 a (1566; i bet. ”symbol”). Sådant alt oaktandes, kan jag intet förstå, hwar ifrån så mycken prydelse oc liuflighet just .. (i början av 1600-talet) sig i Swenska språket hade försambla kunnat. Pfeif DeHabitu 162 (1713). —
PRYDSAM, adj. (pryd- 1637 osv. pryde- c. 1635—1765. prydo- 1727) (numera föga br.) till 2.
1) i fråga om utseende: som pryder, som tjänar l. kan tjäna till prydnad, klädsam; förr äv.: vacker, ståtlig. Schroderus Dict. 184 (c. 1635). Emedan Hanen af thetta fogelslaget (dvs. tamhöns) til alla delar förmer, större och prydsamare är, än som Honan. Broman Glys. 3: 369 (c. 1740). Sybord, monterat, prydsamt. SvD(A) 1922, nr 341, s. 17. jfr miss-prydsam.
2) bildl.: som utgör en prydnad; klädsam; förr äv.: storslagen. (Isl.) Allstormanliga, (sv.) Prydsammast, (lat.) Magnificentissime. Verelius 11 (1681). (Dygden) är, säger Aristoteles, .. prydsam hos de Rike. Tessin Bref 2: 14 (1754). Försiktigt nog avger .. (utgivaren) en prydsam förklaring. SvTeolKv. 1932, s. 162. särsk. om muntlig l. skriftlig framställning: sirlig, konstrik, konstfull; jfr pryda 2 b γ. Rudbeck Atl. 1: Förord 4 (1679). Til Herr Jacob Frese, Öfwer den af Honom .. medelst prydsamma Swenska Rim, Underdånigt håldne Oration. SEBrenner (1715) hos Frese VerldslD 20.
Avledn. (till prydsam 1 o. 2): prydsamhet, r. l. f. (föga br.) klädsamhet; förr äv.: skönhet. Linné Bref I. 5: 78 (1760). Östergren (1935). —
PRYDSAMLIGA, adv. (†) till 2: på ett sätt som tjänar till att pryda, prydligt. Prydsamliga vtharbeta. Linc. (1640; under elimo). —
PRYDSAMLIGEN, adv. (†) till 2, = prydsamliga. Schroderus Comenius d 3 a (1639). Wollimhaus Ind. (1652).
Spalt P 2195 band 20, 1954