Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVENSAL prå1vaŋsa4l l. prov1-, äv. prω1– l. prωv1-, äv. -en- l. -än-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-enç- 1770—1904. -ens- 1900 osv. -enz- 1811)
Etymologi
[jfr t. provenzale, eng. provençal; av fr. provençal, till PROVENCE (etymologiskt identiskt med PROVINS, sbst.1). — Jfr PROVENCEOLJA, PROVINSENTRÄD, PROVINSHOLTS]
1) manlig invånare i landskapet (den forna provinsen) Provence i södra Frankrike; stundom i utvidgad anv., om sydfransman; i pl. äv. utan avseende på kön. Björnståhl Resa 1: 170 (1770). Vising TrubDiktn. 6 (1904).
2) (numera mindre br.) litt.-hist. (medeltida, kringresande) provensalsk (l. sydfransk) trubadur l. sångare; äv. bildl. l. oeg. Polyfem III. 43: 1 (1811). Nordens provençal. Wirsén Vint. 177 (1890; om Böttiger). 3NF (1932). —
Ssg (till 1): PROVENSAL-SPRÅK(ET). (†) provensalska (se d. o. 2). Björnståhl Resa 1: 169 (1770). —

 

Spalt P 2150 band 20, 1954

Webbansvarig