Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROTTLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) prottla]
(i Finl.)
1) (†) åstadkomma ett fräsande l. gurglande ljud; äv.: sörpla. Juslenius 286 (1745).
2) i förb. prottla emot, knorra, knota, protestera. FoU 16: 42 (1902). Bergroth FinlSv. 345 (1917).

 

Spalt P 2121 band 20, 1954

Webbansvarig