Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROROGERA prω1roge4ra l. prå1-, l. -rω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROROGATION.
Etymologi
[jfr t. prorogieren, eng. prorogue, fr. proroger; av lat. prorogare, fråga offentligt, prolongera, uppskjuta, av pro- (se PRO-, prefix1) o. rogare, fråga. — Jfr ARROGANT, INTERROGATIV, adj.]
1) (†) prolongera privilegierna för (ngt). Så ähr endtligen tagen den resolution, att (Koppar-)Compagniet änu på någre åhrs tiidh skall prorogeres. OxBr. 10: 270 (1622). ConsAcAboP 2: 504 (1664).
2) (numera knappast br.; jfr slutet) uppskjuta l. framflytta (ngt), ställa (ngt) på framtiden. SvTr. V. 1: 143 (1603). Om Fatalie-dagen inträffar på Helgedag prorogeras den till nästa Söknedag. Rabenius Kam. § 51 (1825). 3NF (1932). särsk. (fullt br.; i sht om eng. förh.): (gm kunglig kungörelse) uppskjuta (ett parlaments l. en riksdags förhandlingar) till en viss fastställd dag. OSPT 1686, nr 17, s. 6. Man förmodar .. att Parlamentet icke kommer tillsammans den 21 Jan. utan blifver vidare prorogeradt. DA 1808, nr 19, s. 2. Nyström Svedelius 1: 259 (1887; om danska förh.). SvRiksd. I. 8: 331 (1934).

 

Spalt P 2075 band 20, 1954

Webbansvarig