Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPUGNAKULUM, n.
Ordformer
(-cul-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. propugnaculum, ä. eng. o. ffr. propugnacle; av lat. propugnaculum, till propugnare (se PROPUGNERA)]
(†) försvarsvärk, bålvärk, värn. Fornv. 1932, s. 296 (1668). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 2073 band 20, 1954

Webbansvarig