Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROKURATEL prω1kɯrate4l l. prωk1– l. prå1– l. prok1-, l. -ur-, l. 0104, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(procuratell 1736)
Etymologi
[till PROKURATOR, sbst.1 resp. sbst.2, i anslutning till KURATEL]
I. (†) fullmakt l. uppdrag att uppträda ss. ngns ombud inför rätta (ss. ”prokurator”; se PROKURATOR, sbst.2 3). VRP 21/6 1736.
II. en prokurators (se PROKURATOR, sbst.1) ämbete l. ämbetstid.

 

Spalt P 2013 band 20, 1954

Webbansvarig