Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROFESSUR prω1fäsɯ4r l. prå1– l. prωf1– l. prof1-, l. -es-, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. professur; av nylat. professura]
en professors (se PROFESSOR 3) ämbete l. lärostol; professorsbefattning l. -tjänst. Söka, få, tillträda en professur. Besätta en professur. Professuren i nordiska språk. Personlig professur. Extraordinarie professur (förr), se EXTRAORDINARIE 2 b. UUKatal. 1866, h.-t. s. 3. Där professurens omfattning gör detta önskligt, kunna dessutom prov av annan art (än föreläsningar) åläggas sökanden. SFS 1937, s. 368. — jfr BOTANIK-, ELOKVENTIE-, KEMI-, MEKANIK-PROFESSUR m. fl.
Ssgr: PROFESSUR-FOND. fond för bestridande av kostnader för en professur. SthmHögsk. 17 (1880). —
-VAKANS. UNT 1933, nr 74, s. 1.

 

Spalt P 1968 band 20, 1954

Webbansvarig