Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROFANATION prωfan1aʃω4n l. pro-, äv. -fa1-, äv. -atʃ-, l. 1004 (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. profanation; av lat. profanatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till profanare (se PROFANERA)]
profanering; vanhelgande, ohelgande; äv. bildl. Stiernman Riksd. 1876 (1682). Profanation av kyrkor. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 246 (1834). Johanson SpeglL 155 (1926).

 

Spalt P 1959 band 20, 1954

Webbansvarig