Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROBENREUTER prå4ben~roj1ter l. ~röj1-, förr äv. PROBENREITER, m.; best. -n; pl. = (AB 1840, nr 73, s. 3, Frey 1847, s. 503) l. -trar (CVAStrandberg 1: 115 (1854), Roos Gryn. 114 (1894)).
Ordformer
(-reiter 1846—1876. -reuter 1831 (: Probenreuterit), 1840—1915. -röjter 1846)
Etymologi
[jfr d. probenreuter; av t. probenreuter, probenreiter, av probe (se PROV) o. reuter (se RYTTARE) resp. reiter, till reiten (se RIDA)]
(numera knappast br.) handelsresande; jfr PROV-RYTTARE. AB 1840, nr 73, s. 3. Blanche Föd. 45 (1846). Edholm SeklSlut 87 (1876). 2NF (1915).
Avledn.: PROBENREUTERI, n. (†) = PROV-RYTTERI. VexjöBl. 1831, nr 13, s. 3.

 

Spalt P 1920 band 20, 1954

Webbansvarig