Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROBATION, r. l. f.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. probation; av lat. probatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till probare (se PROBERA)]
(†)
1) bevisning. Efter här är heel probation. ConsAcAboP 4: 74 (1672). FörarbSvLag 7: 425 (1696).
2) prov, prövning o. d.; anträffat bl. i ordböcker. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
3) kontrollgranskning; jfr PROBERA 2 c; i ssgn PROBATIONS-BOK.
Ssg (†): (3) PROBATIONS-BOK. bok innehållande uppgifter om gjord granskning l. revision. HSH 22: 387 (1691).

 

Spalt P 1920 band 20, 1954

Webbansvarig