Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRINCIPAT prin1sipa4t, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er.
Etymologi
[jfr t. prinzipat, eng. principate, fr. principat; av lat. principatus, början, främsta rummet, företräde, högsta makt(en), kejsardöme, till (stammen i) princeps (se PRINS, sbst.1)]
1) (†) förhållandet att ngn gynnas av ngt, förmån. Then som är tweehändt, han har stor förmon (principat) fram för en Wänsterhändan. Schroderus Comenius 265 (1639).
2) (i vetenskapligt fackspr.) = PRIMAT, sbst.2 2. Latinets .. principat bland läroämnena. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 326 (1876). Annerstedt UUH II. 2: 109 (1909).
3) (i vetenskapligt fackspr.) = PRIMAT, sbst.2 3. BL 8: 302 (1842). SvUppslB 21: 1252 (1934).
4) hist. om den ställning o. det ämbete som den romerske kejsaren (ss. ”princeps”) hade i det gamla romerska riket; äv. om det statsskick som kännetecknades av principatet. 2NF 18: 895 (1913). Grimberg VärldH 4: 253 (1930).
5) (†) Principat, högsta värdigheten uti en stat. Andersson (1857).

 

Spalt P 1861 band 20, 1954

Webbansvarig