Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRASSEL pras4el, n.; best. prasslet.
Etymologi
[till PRASSLA]
vbalsbst. till PRASSLA; ofta konkretare, om ljudet.
a) till PRASSLA 1 a: prasslande; prasslande ljud. Nordforss (1805). Hör du löfvens torra prassel i en sen oktoberqväll. Böttiger 1: 104 (1856). Johnson Kommentar 18 (1929).
b) (†) till PRASSLA 1 b γ: rasslande; rasslande ljud. Jungfruns väfskeds prassel. Collan Kalev. 1: 386 (1864).
Ssg: (a) PRASSEL-TORR. om sak: så torr att den prasslar vid beröring l. luftdrag o. d. Brånarnas prasseltorra bräken. Moberg Sedebetyg 333 (1935).

 

Spalt P 1668 band 20, 1954

Webbansvarig