Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLTA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) polta, ”bränna” (se BRÄNNA, v. 6), poltas, kasta snöboll; av fin. polttaa, bränna. — Jfr POLT, sbst.1—2]
(i Finl.)
1) (starkt bygdemålsfärgat) ”bränna” (ngn) i brännboll. Bergroth FinlSv. 339 (1917).
2) (†) träffa (ngn l. ngt) med snöboll. På Tavastgatan poltade jag en kojoräki (dvs. en täckt släde) i ryggen. Topelius Dagb. 1: 47 (1833).

 

Spalt P 1433 band 20, 1953

Webbansvarig