Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLIMASA -ma3sa2 l. -ma4sa, l. PILLEMASA -ma3sa2 osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr POLIMAS.
Ordformer
(pille- 1941 osv. poli- 1879 (: polimasarens) osv. poly- 1951)
Etymologi
[sv. dial. polimasa; sannol. av PÅLA, arbeta, l. möjl. av sv. dial. pulla, småsyssla, resp. PILLA, o. MASA, v.1]
(bygdemålsfärgat l. i militärslang) arbeta långsamt o. sävligt; äv. allmännare: vara långsam, söla. AB 1915, nr 8, s. 2. Polimasa, ett ord, som användes i Härnösand (på 1870-talet) och förträffligt anger det sävliga hos (skeppsbyggarna). FrÅdalFjäll 1928, s. 32. Höijer Änk. 20 (1951). —
Avledn.: POLIMASARE, m. [sv. dial. polimasare, gårdfarihandlare, järnvägsarbetare] (bygdemålsfärgat l. i militärslang)
1) dagsvärksarbetare. (På 1820-talet) då ännu polimasarens daglön var en plåt. Stolt Minn. 31 (1879).
2) varvsarbetare vid örlogsvarv (i Stockholm l. Karlskrona). SoS 1914, s. 91. VFl. 1934, s. 77.

 

Spalt P 1391 band 20, 1953

Webbansvarig