Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLEMIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. polemist, fr. polémiste; av gr. πολεμιστής, stridsdeltagare, till πολεμίζω, strider, för krig, till πόλεμος, krig]
(†)
1) person som ägnar sig åt polemik (i bet. 1), teolog som angriper kätterier; jfr POLEMIKER 1. En teologisk polemist, som .. i reformationen icke funnit något annat än olycksbringande villfarelser. Hedin Ludv14Tid. 57 (1895).
2) person som ägnar sig åt polemik (i bet. 2); stridsskriftsförfattare, pännfäktare; jfr POLEMIKER 2. Whigpartiets berömda polemister. Hedin Ludv14Tid. 19 (1895). AB 1899, nr 73, s. 3.

 

Spalt P 1380 band 20, 1953

Webbansvarig