Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLARE 3lare2, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till sv. förbrytarspr. o. slang pola, taga l. ha del i ngt, vara kompanjon (med ngn), flörta (med ngn); till POL, sbst.3]
(starkt vard.) kompanjon, kamrat. Walfridsson Luff. 52 (1933). DN(A) 1953, nr 43, s. 10.

 

Spalt P 1372 band 20, 1953

Webbansvarig