Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÖJNING plöj3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(plög- 1541—1790. plöj- 1764 osv.)
vbalsbst. till PLÖJA, v.
1) till PLÖJA, v. 1.
a) abstr.: plöjande. 1Mos. 45: 6 (Bib. 1541). Plöjning med både hästar och oxar .. omtalas af ålder. Geijer SvFolkH 1: 120 (1832). 2VittAH 35: 105 (1927). jfr ALV-, DJUP-, DRILL-, HÖST-, KARRÉ-, MASKIN-, MOTOR-, NY-, SKUM-, TVÄR-, TÄVLINGS-, VÅR-PLÖJNING m. fl.
b) (i vissa trakter) konkret: plöjt fält l. stycke av en åker, plöjd åker l. mark. Bondesson Glimm. 114 (1892). Öfver den svarta plöjningen, / .. sänker sig mörkret tätt. Ekelund Syn. 21 (1901). Sparre HelOrm. 25 (1924). jfr NY-PLÖJNING.
2) till PLÖJA, v. 2: bearbetande med ett ploglikt redskap. TT 1899, Allm. s. 345. 2UB 7: 52 (1903). särsk. (†): plogning (med snöplog). PH 14: 618 (1790). jfr SNÖ-PLÖJNING.
Ssgr (till 1 a): PLÖJNINGS-ARBETE~020. QLm. 1: 1 (1833). —
-DJUP, n. lant. djup till vilket plogen tränger ned vid plöjningen l. till vilket jorden bearbetas med plöjning, plogdjup. LAHT 1911, s. 188. —
-KALAS. (förr) kalas som hölls, då plöjningsarbetet var undangjort. FoF 1926, s. 8. —
-REDSKAP~20 l. ~02. redskap att plöja med. Weste (1807). —
-TID. tid då man plöjer. 2Mos. 34: 21 (öv. 1775; äv. i Bib. 1917). —
-TÄVLAN. = -tävling. —
-TÄVLING. tävling i konsten att plöja. Plöjningstävlingar blevo från 1830-talet vanliga föranstaltningar. LAHT 1920, s. 67.

 

Spalt P 1316 band 20, 1953

Webbansvarig