Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÄSANT, m.
Ordformer
(plai-)
Etymologi
[jfr ä. eng. pleasant; av fr. plaisant, substantivering av plaisant, p. pr. (se PLÄSANT, adj.)]
(†) rolighetsmakare, skämtare. Annerstedt UUH Bih. 5: 175 (i handl. fr. 1786). —

 

Spalt P 1305 band 20, 1953

Webbansvarig