Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÅNETT, sbst., anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[till PLÅN; bildat med den från fr. -ette lånade diminutivändelsen -ett]
(†) av papp berett blad varifrån skrift lätt kunde utplånas; jfr PLÅN 1. (Av papp) plägar göras blader uti plånböcker, plånetter kallade, som dock äro bättre af pärgament. Rothof 361 (1762).

 

Spalt P 1276 band 20, 1953

Webbansvarig