Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUNTA plun3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. plunta (jfr: Plunta, en glas-flaska med trång hals. Lenæus Delsbo 187 (1736, 1764)); av ovisst urspr.]
(fick)flaska för spritdryck, avsedd att medföras vid resa l. jakt o. d. Mellin Nov. 2: 526 (1832, 1867). Gustavsson hade en plunta i bakfickan. Johnson Slutsp. 168 (1937). — jfr BRÄNNVINS-, FICK-, KLUCK-, NUBBE-PLUNTA.

 

Spalt P 1243 band 20, 1953

Webbansvarig