| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLUMPIG plum3pig2, adj. -are.
1) (†) klumpig, oformlig o. d.; jfr PLUMP, sbst.1. 1, PLUMP, adj. 1. SvKulturb. 11—12: 181 (cit. fr. 1668). Skrifva plumpiga bokstäfver. Weste (1807); jfr 2. Dalin (1855).
2) (numera bl. tillf.) om skrivpapper, skrift o. d.: nedsölad av plumpar, nedplumpad, nedbläckad; förr äv.: suddig l. illa skriven o. d.; jfr 1 samt PLUMP, sbst.1 2. Plumpig och suddig skrift. Björkegren 2114 (1786). Jag kastar dessa rader, sent om qvällen, på papperet .. och jag sänder dem slarfviga och plumpiga som de äro. Geijer I. 8: 551 (1843). Östergren (1935).
Spalt P 1236 band 20, 1953