Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLINGPLANG pliŋ3~plaŋ2, äv. 4 4, n.; best. (tillf.) -et.
Etymologi
[substantivering av sammanställningen pling plang (se PLING); jfr PLANG, ävensom BINGBÅNG, DINGDÅNG, KLINGKLANG]
(mera tillf.) om ljud av bjällra, signalklocka, anslag på stränginstrument o. d. LoW (1889). Östergren (1935). —

 

Spalt P 1170 band 20, 1953

Webbansvarig