| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLENIPOTENTIERA, v.; anträffat bl. i inf. o. p. pf. -ad.
(†) ge fullmakt åt (ngn), befullmäktiga. RP 10: 423 (1644). (Då) begärte Richs-Cantzleren, at the vele plenipotentiera itt uthskott. RARP 9: 227 (1664). Plénipotentierade ambassadeurer. Kurck Lefn. 147 (1705). — särsk. i p. pf. i substantivisk anv.: befullmäktigat ombud. RP 12: 57 (1647).
Spalt P 1148 band 20, 1953