Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLENIPOTENS, f.
Etymologi
[jfr ä. t. plenipotenz, ä. eng. plenipotence; till POTENS; med avs. på förleden jfr PLENIPOTENTIARIE]
(†) fullmakt. OxBr. 3: 142 (1627). Om dhe .. wille gifwe dem plenipotens, att hwad de sluta och giöra skall wara krafftigt. RARP 1: 58 (1627). Dahlberg Dagb. 194 (1676; uppl. 1912). —

 

Spalt P 1147 band 20, 1953

Webbansvarig