Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLANETARISK plan1eta4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter t. planetarisch]
adj. till PLANET: som hänför sig till l. utgöres av l. liknar l. utmärker l. tillhör osv. en planet l. planeter; jfr PLANETISK, PLANETÄR.
1) (i fråga om ä. åskådningar) motsv. PLANET 1 a. Palmblad Fornk. 1: XLI (1843). Den sista gudagruppen (hos assyrierna) omfattar de planetariska makterna. UVTF 12: 98 (1875).
2) motsv. PLANET 1 b.
a) astr. Duræus Naturk. 146 (1759). Uranus förrådde i Herschels stora teleskop sin planetariska natur genom sin apparenta diameter. Frey 1847, s. 205. Hildebrandsson Buchan 235 (1874). särsk.
α) i uttr. planetarisk nebulosa, liten, relativt väl begränsad nebulosa som påminner om en lysande planetskiva (oftast med en central förtätning, centralstjärna). Lindhagen Astr. 640 (1861). Bergstrand Astr. 709 (1925).
β) (numera knappast br.) i uttr. planetariskt år, tiden för en planets omlopp kring solen (l. annan fixstjärna). Andersson (1845). Sundén (1888).
b) som (icke är inskränkt till visst land o. d., utan) sträcker sig över l. hänför sig till jorden (planeten) i dess helhet, världs-; särsk. om politik l. politisk situation o. d.; jfr PLANET 1 b β. Den planetariska situationen. Kjellén Storm. 1: 10 (1905). Napoleon III hade äfven den ”napoleonska idén”, att Frankrike borde föra en planetarisk politik. Laurin Våld 150 (1910). Efter blott ett halvt sekel har Europa .. undanträngts från sin tidigare dominerande planetariska position. SvD(B) 1945, nr 246, s. 4.

 

Spalt P 1030 band 20, 1953

Webbansvarig