Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAGIO- plag1iω- l. -io- l. -iå-, ssgsförled.
Etymologi
[av gr. πλάγιος, sned, till πλάγος, sida (jfr PLAGAL)]
sned-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: PLAGIO-KLAS -kla4s, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. κλάσις, sönderbrytande, brott (jfr kataklas, oligo-klas, orto-klas)] miner. fältspat tillhörande en viss grupp som kännetecknas därav att spaltningsvinkeln med några grader avviker från en rät vinkel, kalknatron- l. kalkalkalifältspat; motsatt: ortoklas; i pl. ofta ss. benämning på gruppen. HSjögren Min. 157 (1880). Frosterus Min. 26 (1917).
Ssgr (miner.): plagioklas-basalt. basalt som till en del består av plagioklas. Rebau NatH 3: 86 (1879).
-dolerit. dolerit som till en del består av plagioklas. Rebau NatH 3: 85 (1879).
-rik. Plagioklasrika graniter. Fennia XXXVIII. 1: 22 (1915). —
-TROP -trå4p, adj. [till gr. τρόπος, riktning] bot. om växtdel: som vid invärkan av en viss kraft, t. ex. av tyngdkraften l. av ljusbestrålning, intar en sned ställning i förh. till den värkande kraftens riktning (jordradien resp. ljusstrålarnas riktning), snedställd; motsatt: ortotrop. Elfving GeotropVäxtd. 37 (1879). BotN 1917, s. 273.
Avledn. (bot.): plagiotropi10104 l. 01004, r. egenskapen l. förhållandet att vara plagiotrop, benägenhet att intaga resp. (i fråga om växt) låta vissa växtdelar intaga plagiotrop ställning. BotN 1917, s. 273.
plagiotropism10104 l. 01004, r. = plagiotropi. 2NF 24: 207 (1916).
Avledn.: PLAGIONIT1004 l. 0104, r. [jfr eng. plagionite; benämningen föranledd av kristallernas struktur] miner. mineral bestående av svavelbly o. svavelantimon. ASScF 1: 679 (1842).

 

Spalt P 1006 band 20, 1953

Webbansvarig