Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLACKET, m. l. f.
Ordformer
(plackeet)
Etymologi
[sannol. av t. (dial.) placker(t), blackert, fläck, fel, ”blunder”, sannol. till plack, fläck (se PLACK, sbst.1)]
(†) i uttr. begå en placket, begå ett fel l. missgrepp l. en ”blunder”. HH XXI. 1: 41 (1710).

 

Spalt P 1000 band 20, 1953

Webbansvarig