Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRRIG pir3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. dial. pirrig, snarstucken, uppretad; avledn. av PIRRA, v.2, l. (i bet. 1) bildat till PIRRÖGD]
1) (i sht i vissa trakter) om öga: pigg, livlig, spelande; stundom äv. om person: pigg. Edholm C15Tid 61 (1861). Därs. 269 (1870; om person). Ericson Fågelkås. 1: 31 (1906). Det runda, pirriga ögat, som talar om vakenhet och lif. Därs. 112. Oterdahl Borgarh. 9 (1913).
2) [jfr motsv. anv. av dan. o. nor. pirrelig] (i sht i vissa trakter) irriterad, purken; lättretlig. Strindberg Dikt. 118 (1883). Josephson som efter historien med Wetterhoff var pirrig, yttrade (osv.). Cederström Ströft. 114 (1915). DetBästa 1949, nr 11, s. 29.

 

Spalt P 949 band 20, 1953

Webbansvarig