Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRA, v.; anträffat bl. i inf. o. p. pr. -ande.
Etymologi
[jfr nor. pira, plira, blinka, lt. piren, knipa ihop ögonen, eng. peer, ävensom d. dial. perka, plira; besläktat med PIRÅL. — Jfr PIRÖGD, adj.2]
(†) plira, kisa; möjl. äv. allmännare: kika. MoB 2: 138 (1797). LondParis 19 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 35).

 

Spalt P 944 band 20, 1953

Webbansvarig