Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPRINNA pi3p~rin2a, v.; med avs. på böjn. se RINNA.
Etymologi
[sv. dial. piprinna; till RINNA; förleden sannol. PIP, sbst.1, l. PIPA, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rinna med stråle (liksom ur en pip l. ett rör), rinna kraftigt, flöda. Acrel Sår 196 (1745). Afsöndring från .. (näsans) slemhinna .. har .. förekommit, någongång så riklig, att näsan ”piprunnit”. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 162. SvD 17/8 1930, Söndagsbil. s. 9. jfr Strix 1903, nr 51, s. 2 (i fråga om gråt).

 

Spalt P 943 band 20, 1953

Webbansvarig