Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINGPONG piŋ3~poŋ2 l. 32, r.; best. (mera tillf.) -en.
Ordformer
(ofta skrivet ping-pong)
Etymologi
[jfr t. pingpong; av eng. ping-pong (varav äv. fr. ping-pong), ljudhärmande bildning efterliknande de ljud som uppkomma, då bollarna träffas av racketen; jfr PING]
sport. ett slags miniatyrtennisspel, spelat med celluloidbollar o. små racketar på ett bord, över vars mitt ett lågt nät är spänt, bordtennis. Puck 1902, nr 14, s. 6. 14BästStudNov. 141 (1929). Anm. Vard. användes stundom kortformen pingis. Fogelström Vakna 15 (1949).
Ssgr (sport.): PINGPONG-BOLL.
-BORD.
-LAG, n. lag av pingpongspelare. SvD(A) 1930, nr 15, s. 12.
-MÄSTARE. jfr mästare 7 slutet. —
-MÄSTERSKAP~102. jfr mästerskap 3.
-NÄT.
-RACKET.
-SALONG. lokal för pingpongspel. —
-SPEL.
1) abstr. 2NF 3: 1025 (1905).
2) konkret, om uppsättning av föremål som krävas för pingpongspel (nät, racketar, bollar). Puck 1902, nr 14, s. 6.
-SPELARE.
-TURNERING.

 

Spalt P 884 band 20, 1953

Webbansvarig