Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIMPERNÖT pim3per~nø2t, r. l. f.; best. -en; pl. -nötter.
Ordformer
(i ssg -nötte- 1659)
Etymologi
[jfr holl. pimpernoot; efter t. pimpernuss; möjl. till t. dial. pimpern, klappra, o. i så fall syftande på ljudet, då fröna slå mot skalet; efterleden NÖT, sbst.1]
1) (numera föga br.) handel. pistaschmandel; förr särsk. i uttr. välsk pimpernöt. Franckenius Spec. E 3 a (1659). Välsk pimper-nöt. Serenius U 1 b (1734). SvUppslB 21: 699 (1934).
2) bot. i sg., förr äv. i pl.: växt tillhörande släktet Staphylea Lin.; särsk. om den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade arten Staphylea pinnata Lin. Linné HortUps. 70 (1748). Staphylæa pinnata L. Pimpernötter. VetAH 1798, s. 75. Parbladig Pimpernöt. Lilja FlOdlVext. 40 (1839). Staphylea-slägtet. Pimpernötter. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 253 (1857). HantvB I. 3. 1: 72 (1935).
Ssgr: A: PIMPERNÖT-TRÄ. (-nöt- 1927. -nöte- 1659)
1) (†) om vissa träd.
a) till 1, i uttr. välsk pimpernötträ, om trädet Pistacia vera Lin., pistaschträd. Franckenius Spec. E 3 a (1659).
b) till 2, i uttr. vild pimpernötträ, om trädet Staphylea pinnata Lin. Franckenius Spec. E 3 a (1659).
2) (tillf.) till 2, om ved av trädet Staphylea pinnata Lin. Kjellin (1927). —
(2) -TRÄD. (tillf.) om träd av släktet Staphylea Lin.
B (†): PIMPERNÖTE-TRÄ, se A.

 

Spalt P 862 band 20, 1953

Webbansvarig