Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKTUR piktɯ4r, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet pict-. -ur 1784 osv. -ure 1776—1777. -yr 1882. Anm. Stavningen -yr (o. -ure) representerar ett äldre uttal -y4r)
Etymologi
[jfr t. piktur, eng. picture; av lat. pictura, målning, till stammen i pictus, p. pf. av pingere, måla. — Jfr PIGMENT, PIKTOGRAF, PIKTÖR, PITTORESK]
1) (†) målarkonst, måleri. (Kinesernas) sculpture och picture är usel. Gadd Landtsk. 3: 577 (1777). SvLitTidn. 1820, sp. 540.
2) (†) teckning, figur; målning. Pikturen på spindlarnes abdomen. SKN 1843, s. 61. Wennerberg Bref 1: 261 (1850).
3) handstil; skrivstil. Vacker, prydlig, ful, lättläst, svårläst, oläslig piktur. JIhre (1776) hos Troil Isl. 298. Så kom mors svar, .. begynnande med en ursäkt för den dåliga pikturen. Bergman JoH 310 (1926). Lars Persson Edström, vars prydliga piktur återfinnes i Hadorphs flesta inlagor. Schück VittA 4: 30 (1935).
Avledn.: PIKTURAL104, adj. [jfr eng. pictural, som utgöres av en målning] (mera tillf.) konst. till 2: som har avseende på det tecknade momentet i en målad bildframställning, bildmässig. OoB 1931, s. 541. —
PIKTURERA, v. [jfr eng. picture] (†) till 3: skriva. Jag orkar nu ej picturera längre. GAReuterholm (1795) i MoB 10: 1. —
PIKTURISK, adj. (†) till 1, 2: som utgöres av en målning l. har avseende på l. samband med målarkonsten. SvLitTidn. 1815, sp. 370. Picturiska mästerstycken. Hammarsköld KonstH 409 (1817).

 

Spalt P 831 band 20, 1953

Webbansvarig