Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIFF pif4, r.; best. (i sht i bet. 1 b) -en.
Etymologi
[i bet. 1 snarast bildat till PIFFIG l. ombildn. av FIFF; med avs. på bet. 2 jfr d. pif, visslande ljud, liv o. rörelse, ”ståhej” m. m., der er pif i noget, det är liv l. schvung i ngt o. d. (ytterst till PIFF, interj.)]
1) (vard.) ngt som motvärkar l. förtager ett annars möjl. uppkommande intryck av faddhet, enformighet, trivialitet, färglöshet o. d.; ngt (en originell l. ”läcker” l. pikant detalj o. d.) som förhöjer njutningen av l. ger ökat behag åt ngt l. värkar upplivande l. uppfriskande; äv.: egenskapen att göra ett ”piffigt” intryck; ngt som ”gör sig”, ”snits”, (med små medel åstadkommet) raffinemang; numera i sht dels i sådana uttr. som det är piff på (i sht förr äv. i) den här rätten, hatten, dels i a o. b. Jag tycker om .. fruntimmerstoaletter med piff uti. Agrell Dram. 1: 26 (1883). (De) hade en viss storstadsmessig ”piff” i sitt yttre. Hedenstierna StutaP 153 (1899). Hade .. musiken ägt ett spår af piff och originalitet, så (osv.). PT 1913, nr 267 A, s. 3. Kvickheter med både piff och skärpa. Östergren (1934). — särsk.
a) i uttr. sätta piff på ngt, äv. (numera bl. mera tillf.) ge o. d. piff åt ngt, särsk.: gm sin egenskap att vara originell l. ”läcker” l. pikant l. dyl. (resp. med hjälp av ngt som har denna egenskap) förhöja njutningen av ngt l. ge ökat behag åt ngt, bättra på ngt, göra ngt piffigt. Ett femtiotal .. illustrationer .. bidraga att ge piff åt det hela. SundsvP 1886, nr 153, s. 2. Att han lyckats sätta en viss piff på denna något fadda form av musik. SvD(A) 1932, nr 36, s. 15. GHT 1935, nr 297, s. 15.
b) i sg. best., i sådana uttr. som det är (inte) den rätta piffen på det, det sätter den rätta piffen på det (jfr a). Hedberg Ridån 354 (1888). Östergren (1934).
c) (knappast br.) i uttr. full av piff, piffig. Mattsson Resebr. 101 (1906).
d) (†) om ngt som tjänar till att sätta fart i ngn (jfr 2) l. stimulera honom till att göra ngt l. dyl. Spar sentimenten till piff åt min qvasipappa. Michaelson Ungk. 30 (1892).
2) (†) fart, liv; i uttr. sätta piff i ngn, sätta liv i l. fart på ngn. (Skepparhustrun) satte piff i farsgubben, när hon fick höra att det var något att förtjena. Adelsköld Åfv. 26 (1892).
Ssgr (till 1): PIFF-SOPPA. kok. viss soppa av buljong, äggula, biffstekssås, sötsur grädde m. m. Hellberg KokB 121 (1940).
-SÅS. Piffsås .. (dvs.) beteckning för starkt smaksatta aptitretande såser, som kunna tillsättas en maträtt först vid bordet. 2SvUppslB (1952).
-TON, r. l. m. (†) ton av pikanteri. SvTidskr. 1891, s. 526.

 

Spalt P 801 band 20, 1953

Webbansvarig