Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIETA pi1eta4, sbst. oböjl., r.
Ordformer
(vanl. skrivet pietà)
Etymologi
[av it. pietà, av lat. pietas (se PIETET)]
konsthist. (motivet hos ett) konstvärk framställande de sörjande vid Frälsarens döda kropp, i sht Jungfru Maria hållande kroppen i sina armar; stundom äv. i utvidgad anv., i fråga om liknande, profana motiv. Dalin (1871). Cornell Gotik. 214 (1935). SDS 1950, nr 119, s. 16 (i utvidgad anv.).
Ssgr (konsthist.): PIETA-BILD. Janse MedeltMinnÖg. 47 (1906).
-GRUPP. Upmark Lübke 565 (1872). Ett altarskåp .., framställande en pietágrupp i (mittscenen). Cornell NorrlKyrklK 192 (1918).

 

Spalt P 798 band 20, 1953

Webbansvarig