Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PICKEL pik4el l. 32, sbst.2, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr d. pikkel, spets på pickelhuva; i bet. 1 sannol. till PIK, sbst.1, l. PICKA, v., med anslutning till förleden i PICKELHUVA; i bet. 2 identiskt med denna förled]
1) (föga br.) ett slags ispik. Pejling med pickeln (i isen). Kranck SlocknEldL 169 (1930).
2) (enst. i vitter stil) elliptiskt för: pickelhuva. Kejsarens / barska mustasch / stack fram under pickelns blänkande skärm. Blomberg Rev. 14 (1919).

 

Spalt P 788 band 20, 1953

Webbansvarig