| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERSVASION pær1svaʃω4n l. pär1-, äv. PERSUASION -sɯa-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) övertalande; övertalning; övertygande; numera företrädesvis [efter motsv. anv. i fr.] (i sht med.) om (målmedvetet) bibringande hos patient av vissa övertygelser ang. sjukdomsyttringarnas natur o. botemedel, använt ss. psykoterapeutiskt behandlingssätt (jfr PERSVASIONS-TERAPI); i sht förr äv. i uttr. persvasion till ngt, övertalning till ngt. Svart G1 121 (1561). At medelst .. tjenlige persuasioner förmå dem at upbringa något ansenligit manskap. LMil. 4: 1223 (1700). HSH 3: 180 (1713: till). (Hon) hade .. emotstått all persuasion att afsvärja protestantismen. Silfverstolpe Mem. 4: 48 (1826). Då (suggestions-)behandlingen drives som mest konsekvent brukar man .. tala om persuasion. SocÅb. 1945, s. 75.
2) (†) tro l. mening l. uppfattning varom man är övertygad, övertygelse. Schroderus Dict. 110 (c. 1635). (Att) Eders Kongl. Maij:tt .. will .. wärdigas hafwa om mig then milda persvasion, at (osv.). Spegel Dagb. 1 (1680). Dalin (1855).
-TERAPI. [jfr t. persuasionstherapie] med. form av psykoterapi som går ut på att (målmedvetet) bibringa patienten vissa övertygelser ang. sjukdomsyttringarnas natur o. botemedel, övertygelsebehandling. Sundberg (1926). PsykPedUppslB 1480 (1945).
Spalt P 735 band 20, 1952