Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSIFLÖR -œ4r l. -ö4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-siffl- 1801—1914. -sifl- 1815 osv.)
Etymologi
[av fr. persifleur, vbalsbst. till persifler (se PERSIFLERA)]
(numera bl. tillf.) person som persiflerar ngn l. ngt, begabbare. 2SAH 1: 260 (1801; i fört. på främ. ord). Vetterlund Skissbl. 267 (1914).

 

Spalt P 697 band 20, 1952

Webbansvarig