Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERCHERON pær1ʃeroŋ4 l. pär1-, l. med mer l. mindre fr. uttal, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -er (Leyon HästafvSyst. 28 (1850) osv.), vid angivande av antal stundom = (BetStuteriv. 1869, s. 56). Anm. I ä. tid förekommer stundom den fr. pl. percherons. TSvLandtbr. 1860, s. 557. LAHT 1883, s. 51.
Ordformer
(-ron 1850 osv. -ronn 1850 (: percheronnerna, pl. best.))
Etymologi
[av fr. percheron, till det ä. fr. landskapsnamnet LE PERCHE]
(numera i sht om ä. l. utländska förh.) hippol. häst av kallblodig ras, härstammande från le Perche i norra Frankrike; äv. om rasen. Leyon HästafvSyst. 28 (1850). BonnierKL 5: 1161 (1924).
Ssgr (numera i sht om ä. l. utländska förh., hippol.): A: PERCHERON-ANSPANN~02, äv. ~20. Cederström Minn. 208 (1913). —
-HINGST. (percheron- 1856 osv. percherons- 1883) TSvLandtbr. 1856, s. 5. —
-HÄST. (percheron- 1850 osv. percherons- 1860—1882) percheron. Leyon HästafvSyst. 28 (1850). —
-KORSNING. (percherons- 1900) jfr korsa 10 c β. SD(L) 1900, nr 530, s. 1. —
-RAS, r. l. f. TLandtmKommunEkon. 1856, s. 83. —
-STO. TSvLandtbr. 1856, s. 5.
B (†): PERCHERONS-HINGST, -HÄST, -KORSNING, se A.

 

Spalt P 638 band 20, 1952

Webbansvarig